Kortvasan
Torsdagen den 20 februari så satte jag mig på bussen som skulle ta mig ner till Orsa där jag skulle få träffa min kusin, och ladda upp inför kortvasan kommande dag.
Bild 1: En extremt nervös Amanda som undrar vad hon gett sig in på.
Bild 2: Två taggade brudar på att åka 3 mil längd, två och en halv timme innan start.
Bild 3: Allt packat, allt redo, nu är det bara bussen som är kvar.
Bild 4: En läskig snögubbe som vinkar och skrämer skiten ur två 19:åriga tjejer.
Startnumret!
Bild 1: Vår tur nu!
Bild 2: ÄNTLIGEN I MÅL!
Bild 3: Fortfarande två taggade tjejer, men bara en kvart innan start.
Visst 3 mil är kanske inte så långt. Det finns sträckor som är betydligt längre och jobbigare, men just där och då så var det äckligt jobbigt. Och jag ger upp. Jag ger så äckligt lätt upp. Men jag gjorde det inte, och för mig är det en vinst. Det enda målet jag hade för dagen var att jag skulle ta mig i mål och det gjorde jag. Om jag däremot skulle ha tränat lite bättre (och mer) inför detta skulle tiden säkert också sett bättre ut, men för det här loppet är inte det de viktiga. Däremot vet jag nu att till nästa lopp (som är två dagar efter studenten) så ska jag träna betydligt mer.
Lagomt svettig och trött Amanda.
Efter loppet så skulle vi fira med Ben & Jerry's.
Bild 1: Typ fyra affärer senare utan att hitta glassen så kom vi fram till mega många frysar.
Vart är vår Ben & Jerry's?
Bild 2: Found it! Vilken smak ska vi välja?
Bild 3: Sliten brud på väg ner till kusinerna.