Torsdag 29:e juni, Kata Tjuta - Kings Creek Station
I väntan på soluppgången.
Dagen efter blev det att se Uluru i soluppgången, innan dagens äventyr började..
.. Vilket var att besöka Kata Tjuta.
Göra sandänglar.
På dagens ställe vi åt lunch fanns det en massa olika fåglar, bland annat den som är på bilden. Vår gudie Ken berättade att denna fågel kunde säga "What do you like?" vilket betyder "Vad gillar du?" vilket gjorde att vi upprepade detta för att försöka få honom att prata, men det lyckades inte. Vad som däremot lyckades var att under tiden vi sa det hoppade han närmare oss (från början var han längre ifrån) och böjde ner huvudet. Jag som gärna vill röra allt kunde inte motstå frestelsen att få känna hur fjädrar känns (även om jag var väldigt rädd att bli av med ett finger, har som hänt förut. Kanske inte att hela fingret åkte av, men att jag blev biten.) Det verkade iaf var det han gillade, för fick faktiskt ta på honom utan att förlora ett finger. Så han svarade på vår fråga.
Efteråt var det bara att åka till kvällens läger till solnedgången - vilket var det mysigaste lägret som vi har bott på. Mitt ute i ingenstans, med två toaletter med duschdraperier som dörr, två duschar som var tvungen att eldas för att man skulle få varmvatten och dom lagade middag på brasan. Där skulle jag kunnat stannat längre. Jag gillar att campa, vara i naturen, under stjärnorna, framför en brasa mitt ute i ingenstans. Där mår jag bra.
Synd bara att jag frös så extremt mycket dessa dagar, körde på dubbla byxor, tre tröjor, mössa och min halsduksfilt. Jag är knappast redo för svensk vinter. Hur ska jag kunna överleva när jag knappt klarar av 15 grader på dagen.
Och sista natten i swagsen, jag saknar dom.