Words of a Lovesong

Jag skulle inte kunna kalla att mina första pojkvän är min första kärlek. Vi gick i trean/fyran, hade haft någon disco/dans tillsammans i klassen och jag och André hade dansat bugg. Min kompis tyckte tydligen att detta räckte för att vi skulle kunna bli tillsammans och tjatade på mig att få fråga chans på honom åt mig. Tillslut gav jag med mig - mest bara för hon skulle sluta dansa - och vi blev tillsammans, var tillsammans en dag (utan att träffa varandra) och när skolan började på måndagen igen så gjorde min andra kompis slut med honom - åt mig - utan att jag ens hade sagt det. Vilket resulterades till mitt kortaste och oseriösaste förhållande någonsin. Värt att tillägga att han gjorde slut med mig hela vecka efteråt och han sa att anledningen till varför han sa "ja" var för han inte visste vem jag var. Typ, Tack för den och det kanske lika bra att det tog slut.

 

Egentligen skulle jag inte kunna kalla den här personen min första kärlek heller, för jag var nog aldrig kär. Men ändå var det något med händelsen som gjorde att jag blev lite småkär. Det var på sommarlovet till sjuan och jag och mina kompisar (3 tjejer och 4 killar), var på ett läger där vi bodde i tält. Första natten insåg jag att jag hade glömt kudde, som tur var så var Jacob snäll och låna ut sin ena kudde till mig. (Värt att tillägga att det är bland den skönaste kudde jag någonsin sovit på.) Under hela den natten hade vi i vårat tält haft svårt att vara tyst och ledarna hade sagt till oss ex antal gånger, vilket resulterade att natten efter så fick vi dela upp att killarna sov i ett tält och tjejerna sov i ett annat. 

 

Tälten låg bredvid varandra och eftersom min kompis hade en pojkvän i det kill-tältet så smög han och en av hans kompisar över till vårat tält för att sova med henne. Så sött. Eftersom jag saknade kudden extremt mycket - vi kan säga att det bara var för den - så smög jag över till killarnas tält. Jag kommer egentligen inte ihåg så mycket av den natten mer än att jag och Jacob höll hand och jag somnade medan jag tittade honom i ögonen. Vilket bara var helt perfekt och underbart. Dagen efter så hände det inget mer mellan oss, egentligen hände det inget mer överhuvudtaget.

 

Jag vet inte om det var han som gjorde att jag kände som jag gjorde eller om det helt ärligt bara var händelsen jag blev kär i.

Men det var ju med honom, så därför är han min första kärlek.