Words of a Lovesong

Något jag verkligen saknar med att vara utomlands är att träna. (Egentligen saknar jag allt, men jag blir frustrerad över att träningen inte känns lika bra här hemma längre.) Hur mycket jag än tar i, hur mycket jag än kör så blir det inte jobbigt på samma sätt, det blir inte samma trötthet, svettigt eller samma underbara och härliga känsla. Det blir mer, eh, och vad ska jag göra nu då?

 

Svett och träning hör ihop tycker jag, det är inte äckligt att svettas när man har tränat, det är bara extremt äcklig jävla skönt. Att man har svettdroppar över hela kroppen och det bara rinner från en, då känner man verkligen att man tagit i, man har ansträngt sig, man har tränat. Exakt den känslan fick jag de två träningspassen jag lyckades skrapa ihop och köra när jag var nere på Mallorca, och antagligen är det därför det inte känns lika skönt hemma längre. För jag blir inte lika svettig och kroppen skakar inte av ansträngning efter ett avslutat träningspass. Två minuter efter jag har avslutat träningspasset så skulle jag kunna göra om passet igen, och det gör mig så less.

 

Jag vill känna känslan av att efter ett träningspass ska jag vara så mör i kroppen att jag knappt kan ta mig till duschen, jag ska ha svettas från varenda del av min kropp men samtidigt när jag står i duschen, sköljer av mig all svett så ska jag le. Le för att jag klarade av att trötta ut kroppen, klarade av att göra det hårda träningspasset och klarade av att inte ge upp. För nu när jag har känt den underbaraste känslan efter ett träningspass så går det inte att komma tillbaka och nöja sig med något halvdant. Jag måste få ta ut mig ordentligt, så kyla och även mig själv, låt mig få svettas.