Words of a Lovesong

Egentligen så känner jag mig mer äcklad av spindlar än är rädd för dom. Det är de mest äckliga varelserna som finns. De är så sjukt fruktansvärt vidriga med sina åtta ben och miljoner ögon. Usch säger jag bara. Helt ärligt är jag nästan mer rädd för spindelnät än för spindlarna, om det är spindlar så ser jag vart dom är, men om det är ett spindelnät kan dom vara vart som helst. Känner hur det kryper på mig bara för jag skriver det här. 

 

Vad ska jag berätta om mörker då? Ibland så älskar jag det, älskar när jag inte ser något, och ibland hatar jag det av samma anledning. Jag hatar att gå hem själv i mörkret, ibland kan jag inte ens släckla lampan när jag ska sova och hatar att vara i hus när det är mörkt i det. (Har även att göra med min fobi för hus) Tillexempel ifall det är mörkt hemma hos mig så springer jag fort som attan och gör det jag ska och kommer sen tillbaka till ljuset. Men samtidigt älskar jag att inte se något, att det är mystiskt och spännande, men bara ifall jag är med några. 

 

Hus är en av mina största fobier, jag avskyr hus. Vilket kanske låter lite märkligt. Men jag hatar stora hus, med många rum, trånga gömställen och "massor av hemliga gångar". Har jättesvårt att gå i gamla stora hus som egentligen inte används. Tycker att det är bland det obehagligaste som finns. När jag var lite var tillochmed alla mina mardrömmar placerade i olika stora hus med gömställen, många rum och hemliga gångar. Kanske därför jag känner att det är så obehagligt nu..