Hejdå Geiranger
Så blev det dags att säga hejdå till Geiranger också. Som vanligt var det jobbigt att åka, som tur var fick jag mängder av hejdå kramar från alla mina fina kollegor och vänner från Geiranger. Jag är så glad att Victoria tippsade mig om Geiranger och Grande Fjord Hotel i vintras när sommaren inte blev som jag först hade tänkt det. Jag är glad över att jag fick komma dit och börja jobba och jag är glad över alla fina kollegor och vänner jag fått i Geiranger. Och alla turer och äventyr vi har hittat på under sommaren, alla fina soliga dagar och även de få dagar som det regnade på.
Jag är glad att jag fick spendera största delan av sommaren genom att prata engelska med mina kollegor, ibland gick det till och med så långt att jag knappt kom ihåg när jag senaste pratade svenska. Jag är glad att jag fick lära mig godmorgon, godnatt, tack och sköldpadda på finska, lettiska, lituiska, tjeckiska och slovakiska. Alla de väsentiga orden du behöver kunna från ett språk. Jag är glad över varje morgon med Eimantas, hur vi kommunicerade med varandra bara genom blickar och handspråk. Hur varje gång efter frukostpasset blev en kareokebar och vi bara skrek ut texten på låtarna medan vid preppade. Alla dagar efter jobbet när vi låg nere på bryggan och bara njöt av solen. Alla dopp jag och Kristina gjorde i fjorden. Alla små bilutflykter vi gjorde, eller när vi åkte till Ålesund efter jobbet och hade en halvtimma i alla affärer innan vi var tvugna att åka tillbaka igen. Alla toppar som jag tittade ut över med blandade människor. och när vi tjejer åkte och titta på Mamma Mia 2. Jag är glad över den veckan jag sov i min bil eftersom jag inte orkade bära med madrassen in till sängen igen. Alla gånger som jag fick mata och klappa mina kära getter.
Jag är speciellt glad över att jag träffade Kristina. Kristina som jag fick dela rum med, som jag drog med på äventyr, som drog med mig på äventyr. Som jag hoppas att jag snart, otroligt snart kommer kunna få träffa igen. För jag saknar henne. Tack Geiranger för den oförglömliga sommaren, som gav mig vänner från flera länder i Europa, som jag längtar efter att få träffa igen.
Jag och Anna tog vägen hem via Trollstigen och Trollväggen där det blev ett litet stopp för att njuta av utsikten och en fika.
