Första december


23 dagar kvar till Julafton. Älskar nu när Gabor bor här, vi äter mysfrukost tillsammans. Hatar chokladkalendrar, chokladen smakar usch, såg en kinder-chokladkalender på ICA och jag blev tvungen att köpa. Jag älskar kinderägg, den godaste godisen. Vi gjorde hemmagjordpizza. Mys. Julkalendern tycker jag dessutom är mysig. Och nu kanske jag lär mig någon historia. Kan vara bra. 
 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



När man tappar tron på världen

Värför kan inte världen vara så fridfull och magisk som norrsken. Och jag blir arg. Jag blir arg på människor. Jag blir arg på personer som tjänar pengar på krig. Jag blir arg på att vi inte får någon information om vad som händer i världen, att vi bara får information när det händer något i närområdet. I Europa, i västvärlden. Jag blir ledsen över vad som händer i världen. Idag är en sådan dag jag vill åka upp till nordnorge, titta och bli förtrollad över norrskenet. Sedan somna och vakna i en värld som det är fred. Där alla har samma rättigheter - och skyldigheter -, där alla känner mening med livet, har någonstans att bo och mat magen. Där alla har rätt att vara sig själv utan att skada någon annan. Förhoppningsvis kommer vi får det någongång, innan vi har förstört jorden. Och förhoppningsvis så försvinner cancer och naturen och djuren mår bra imorgon också. Nu när jag ändå håller på.
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Det här upprör mig

Att vi är så dumma mot varandra, på internet, på riktigt, överallt. Att vi bara inte kan låta oss vara olika. Tycka olika. Tänka olika. Finns det någonstans där det inte finns en enda elak kommentar? Och ja, vi har yttrandefrihet i det här landet. Men den lagen har vissa begrännsningar. 
 
"Åsiktsfriheten är obegränsad, medan rätten att fritt uttrycka sin mening kan begränsas och måste utövas under särskilt ansvar, exempelvis av hänsyn till andras fri- och rättigheter. Det fria ordet kan orsaka skada, till exempel genom att upplevas som kränkande, hetsa till diskriminering eller våldshandlingar, eller genom att röja uppgifter som får negativa konsekvenser antingen för enskilda eller för samhället som helhet. Yttrandefriheten har med andra ord vissa gränser.Männskliga Rättigheter

Och jag fattar inte varför vi måste berätta för en person varför vi inte gillar hen. Varför måste du gilla den personen? Varför ska hen behöva ändra sig för att du ska gilla hen? Jag bryr mig inte om vad det är med den personen som du inte gillar, eller att du faktiskt inte gillar det. Du får ogilla saker, du får ogilla så mycket saker du vill. Jag ogillar saker. Jag hatar till och med saker. Men jag behöver inte kommentera det till männsikor som gillar det, som har det eller som tycker det. För jag får inte ut något av att lägga mig i någon annas liv. Det är som att säga att mobbning i riktiga världen är okej. För det verkar okej att säga vad man tycker om personer på internet. Så varför skulle det inte vara det i verkliga världen också i så fall? 
 
Vi får argumentera om saker med varandra, jag tycker det är jättekul att argumentera med personer, jag skulle tycka livet vore tråkigt om alla tyckte som mig. Men det är en sak att argumentera, stå för sin sak med argument och inte bara slänga ut sig att personen är en idiot och borde våldtas. Vilket känns som de flesta tycker är ett bra argument numera. Det är sorligt, det är upprörande. Det är som att säga att det är okej att våldta någon. Det är aldrig okej. Det är aldrig okej att ta på någon om den inte vill. Oavsett vad den har sagt eller gjort. 
 
Och till alla personer som säger att inte alla män våldtar. Jag gillar killar, tycker att dom i vissa lägen kan vara så mycket roligare och skönare - misstolka inte - att hänga med än tjejer. Men i andra lägen är jag rädd för alla killar. Även fast jag vet att inte alla våldtar, troligtvis knappt någon jag kommer träffa eller möta, och än så länge har det inte hänt. Men det finns killar som våldtar, och för dem så är jag rädd för alla killar. Borde ni inte vara mer arg på dem? För det är de som gör mig rädd för er. Inte tjejer som säger att alla män våldtar. För jag vet att det inte är så, men ändå är jag rädd för alla killar. 
 
Det är upprörande hur elaka vi faktiskt är mot varandra. Att vi inte kan låta oss vara olika. Att vi alltid måste lägga oss i saker som vi inte har något att göra med. Och bara för att man är kändis så ger det oss inte rättigheten att mobba och kränka den personen. Du får ha åsikter om precis allt, men varför måste du dela med dig av dom till restan av världen? Till den personen som det gäller. Skulle du tycka det var kul om personer skulle kommentera precis allt de ogillade om dig? Tänk själv hur det skulle kännas om någon kommenterade till dig det du precis ska kommentera. 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



En vecka kvar till studenten

Idag är det en vecka kvar till min lillebror tar studenten. Klart saknar jag det och skulle gärna vilja göra det igen. Men samtidigt är jag glad hur långt jag har kommit, och då menar jag inte bara att jag just nu är 90mil hemifrån, utan att jag har vågat göra allt jag vill. Och mer ska det blir. Nu är det bara problemet, vad ska man köpa till sin lillebror i studentpresent? Börjar bli som dags att skaffa något. 
 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Munkar i hjärtformar

Munkar till kvällsfika igen, nu är degen slut så nästa gång kanske det blir bullar, eller morotskaka. Eller så kanske man tar tag i träningen och gör sig redo för sommaren. Fast äh, jag är alltid redo för sommaren, det enda man behöver är sol och värme, vilket inte verkar finnas här uppe. Så det löser sig i alla fall. Och sen är självkänsla det du behöver. Och jag är ledsen, mycket kan man bygga på gymmet, men självkänslan är inte det. Det är lite mer komplicerat än att bygga muskler. Men träning kan ju vara bra och kul för det. 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



I don't want you to leave, will you hold my hand?

Nu är vi här igen. Känslan av att vara rädd för att vara hemma. Jag förstår inte. Hur kan man gilla bättre att bo i en resväska, packa i och ur varje gång man kommer hem och knappt hinna packa mer ur än att slänga det på golvet. Jag förstår inte det. Men ändå är det de jag sysslat med. Jag kommer inte ens ihåg när jag inte gjorde så. Jag vill inte vara hemma. Varför vill man inte vara hemma när man har världens bästa hem och familj?
 
Men samtidigt så var jag hemma ikväll, somande på soffan. Vaknade av att min lillebror tog filten och sa att vi måste gömma oss för krokodilen. Fan vad jag älskar honom. Min finaste minibror. Vad gör jag med mitt liv? Jag förstör det. Varenda jävla gång. Och nu vill jag inte sova. 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Sista dagen på InnerJoy

Då har man jobbat sista passet på InnerJoy, kanske för alltid, kanske bara för nu. Det var trots allt lite känslomässigt när jag gick ut därifrån för sista gången. Har som tränat där i det senaste tre och ett halvt åren. Dessutom spenderat en kväll i veckan i två års tid, samt lite mer under två sommrar innan jag tog en paus på fyra månader i somras. Men hade inte samma känsla då, jag visste ju att jag skulle tillbaka senare under hösten. Vilket har varit nu, i två och en halv månad har jag spenderat de flesta dagar där i veckan. Har även under de här tre åren gått i skola och haft en PT-utbildning i InnerJoys lokaler. Man kan säga att jag nästan spenderat den mesta tiden i Östersund där, vilket har gjort att jag har kallat det ett av mina stadshem. 
 
Men nu är det slut. Speciellt den sista hösten har varit underbar. Har träffat och lärt känna så många härliga medlemmar och träningsglada människor. Fått sett så många människor kämpat och svettats när jag har kört pass med dem, vilket har varit bland det roligaste jag har varit med om. Så man kan ju förstå varför det kändes som om jag lämnade en halva när jag gick därifrån. Jag känner också att det är med träning jag verkligen vill jobba. Frågan är bara nu, hur? Vad vill jag egentligen utbilda mig till och jobba med? 
 
Jag vill bara säga, tack för allt InnerJoy, tack för allt du har lärt mig om träning, motivation och glädje. Och allt annat jag också lärt mig. Men nu är det slut. Nu ska man börja ta tag i träningen hemma vid också, har alltid varit det svåraste. Så får vi se vart jag nästa gång kommer jobba med träningen. Och Lycka till. Lycka till med träningen alla underbara människor, och Lycka till alla kollegor med att fortsätta driva InnerJoy mot toppen. 
 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



I hear of tomorrow calling

Anledningen varför det har varit lite tyst från mig de senaste veckorna är att jag ett; inte haft något vettigt att skriva om = inte fotat något. Eller för att jag suttit dygnet runt med några dumma julklappar. Men dom är äntligen klara, faktiskt är nästan alla mina julklappar inhandlade. Första gången jag är ute i god tid. Får se bara om jag lyckas inhandla alla julklappar innan den 23:e. Det är 4 kvar. Efter jobbandet med att fixa julklappar har jag även gjort en egen önskelista, som kommer i ett eget inlägg. Om jag har tur så kanske någon vänlig och okänd själ köper något till mig. Man ska aldrig sluta hoppas. 
Imorgon är det måndag igen, en ny jobbvecka. Två veckor kvar på gymmet, det är lite. Förhoppningsvis hinner jag träna något under de kommande veckorna - har iaf blivit mycker sen det senaste halvåret. Inte så svårt direkt. Men innan jag får träna måste jag städa lägenheten. Kan ju inte ens tvinga Anders att göra något. Hur tänkte dom nu att lägga praktik såhär i slutet på terminen? Och handla. Mat. 
I fredagsnatt fick jag sova med min man, klart det bästa som finns att vakna och känna att någon håller om en.
Det borde alla få känna. 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Your smile could probably light up New York after dark

Jag vet inte om jag var lika trött som jag ser ut på bilden, men jag antar att jag var det. Och jag är lika trött nu. Men det är bara att bita ihop. Le. Sova, träna och äta. Så är man på banan igen. 9 dagar kvar. Det är ju helg imorgon iaf. Och jag fick sova med dig i natt, det kan jag leva på i flera veckor. Eller okej, typ en dag, jag kan inte få nog av dig. 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Vardagslyx

Vardagslyx är för mig att hinna med allt man vill göra, att inte känna sig stressad, att man har tid att göra det man vill och borde och samtidigt kunna ta det lugnt. Att bo med personen man gillar och få spendera kvällarna, nätterna och vakna med personen. Att dela livet med någon. Att få bråka med personen om alla dens jobbiga vanor med samtidgt älska att dom finns där. Att få till ett äckligt bra träningspass, inte något sådär halvlamt utan ett ordentligt, svettigt och tugnt så att man har träningsvärk i flera dagar efteråt. Att man hittar på saker som man inte brukar, tittar på film med vänner, går på sushidejt med saknade killar efter jobbet eller sitter och spelar fifa med sköna människor en onsdagskväll. Eller att få gå på bio med personen man vill spendera resten av livet med. Få sova bredvid en tjejkompis och bara prata en massa om allt och ingenting, baka något gott bara för att det är kul och somna varje natt med den man älskar. Att få laga en massa goda maträtter med någon och att få titta på tecknade filmer samtidigt som jag får pussa på min minibror. Hitta en bra bok som man bara får drömma sig bort i eller spendera kvällen på en annan ort.
 
För mig är vardagslyx då man hinner göra det där extra på dagarna, det som man inte måste göra, utan det man vill. Hur var det Magnus sa hur mycket fri tid har vi egentligen på ett dygn? Därför är det lika bra att man gör allt till något man vill istället för att man måste. Livet blir så mycket roligare ifall man får välja att göra än om man måste göra det. 
Lämna en Kommentar (1) | Tillbaka till toppen



I keep going to the river to pray

3 bilder från dagen jag åkte hem. 11 och en halvtimme tog det från då jag åkte hemifrån Philip i Linköping innan jag stod utanför dörren - hatade ord - hemma i Järpen. Sjukaste känslan att titta på dörren hemma i Järpen efter en sommar hemmifrån. Sjukaste att jag faktiskt lyckades hålla mig vaken så länge i en bil. Sjukaste att jag kommer vara hemma ett tag nu.
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Should this be the last thing I see

Nu har jag bara 3 dagar kvar på denna underbar ö, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har älskat den här sommaren, alla sköna människor jag har träffat, allt jag aldrig gjorde och alla ställen där jag har varit. Men nu är det snart över. Snart hem till verkligheten, som ska bli skönt, men jag är ändå inte redo. Jag är inte redo att säga hejdå. Framförallt när jag inte vet när vi nästa gång ses, om vi ses. Men samtidigt är det dags, det är dags att åka hem, det är dags att ligga på soffan hos farmor och äta bullar, det är dags att titta på kärlekskomedier med mamma, det är dags att bråka med min lillebror vems fel det är att det är stökigt i lägenheten eller vem som ska diska, det är dags att följa med pappa ut i skogen och det är framförallt dags att busa och pussa på min miniman. Tack för den här sommaren Gotland. Vi syns i framtiden.
 
En ordentlig uppdatering om min sommar kommer, när jag är hemma och redo att komma ihåg. 
 
Lämna en Kommentar (1) | Tillbaka till toppen



En månad på Gotland

Sådär, nu har jag snart spenderat en månad på denna underbar ö. Och jag fullkommligt älskar den. Jag kände mig hemma efter två dagar, i Östersund kände jag mig hemma efter tre år och det var mest bara för att det faktiskt var ett av mina hem, men jag ville alltid hemhem. Här längtar jag inte hem, såklart längtar jag efter min familj och vännerna där hemma, men jag vill inte hem. För just nu är det här mitt hem. Jag trivs så bra i mitt och Agnes kaosrum - mest mitt kaos -, jag trivs så bra med hela lägenheten - trots att jag endast spenderar tiden jag sover och äter frukost där. Men jag älskar hela Visby, så allt här är mitt hem. 
 
Jag har dessutom lärt känna fyra nya trevliga tjejer, bor dessutom med tre utav dem, och den fjärde kan man också säga att jag bor med. Jag jobbar på världens skönaste ställe - och tur är väl det då jag spenderar största delen av dagarna där. Det är fullkommligt kaos, speciellt den senaste veckan, men jag gillar det. Vilket beror på människorna man jobbar med, vi skrattar, skriker, kramas och ler mot varandra, varje dag. Det är så skönt att ha några att jobba med igen. Vi pratade om det förut i veckan - en av alla kvällar som vi sitter kvar på jobbet efter vi har slutat - att om inte vi som jobbade där skulle varit ett så skönt gäng så skulle vi nog slutat. Men det går inte. För i så fall skulle jag saknat dom för mycket. 
 
Det enda negativa är att jag jobbar så mycket vilket resulterar att jag inte får träffa personen som jag åkte hit med något. Den sista veckan har jag inte ens träffat henne, jag sover när hon åker på jobb, jobbar när hon slutar, och hon sover när jag slutar. Och den enda gång vi både är hemma samtidigt så sover vi. Men jag lovar dig älskling snart så är det vi igen, för det här är våran sommar. Jag älskar dig. 
 
Vad händer annars på Gotland? Jag äter mycket glass, planerar vad jag ska göra i sommar - det ryktas om en fotbollsmatch mot Plaza -, tränar inte - om man bortser från allt springande på jobbet och allt dansande på dansgolvet, jag konsumerar alldeles för mycket alkohol - kommer bli ett vitt år efter den här sommaren + studenten. Och så cyklar jag, fram och tillbaka till jobbet, och går i affärer, köper bikinisar som jag inte kan använda - ge mig sol och ledigehet. Och blir lite smått hjärndöd. Men nu börjar nästa månad. Bara två kvar nu, lev det väl. 
 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



We danced with monsters through the night

Bilder från 13 november 2010
Shit, nu är det snart dags. Om några ynka timmar kommer jag och min klass befinna oss på flygplatsen och börja vår resa till London. Förhoppningsvis kommer det även vara lite grönare och bättre väder än sist jag var där, hoppas jag och att jag kommer få se London på ett annat sätt. Det här blir bra, spendera några dagar utomlands - äntligen! - med min klass innan vi kommer skiljas åt, typ för föralltid. Sjukt. Men vi är inte där än, först leva livet i en ny stad tillsammans.
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Nedräkning

Min fina kusin och hennes man på hennes studentbal. Jag vill också vara så fin när det är min tur.
 
Idag är det bara en vecka tills betygen ska vara satt, två veckor kvar till min studentbal och om fyra veckor så har jag tagit studenten och sitter i en bil påväg här ifrån. Det är inte långt kvar längre. Kommer bli så fruktansvärt kul och bäst. 
 
Lämna en Kommentar (1) | Tillbaka till toppen



Födelsedagsfirande

Fotograf: Mamma
Igår fyllde farfar 70år och idag passade jag och mamma på att åka och hälsa på och gratta honom. Fick dessutom träffa min andra familj efter två/tre veckor då de har hängt på Mallorca, gud vad mysigt det var att krama om minin igen. 
 
Första delen av Maj är dessutom väldigt intensiv när det gäller fördelsedagsfirande. 
5 maj Bror
6 maj Farbror
7 maj Farfar
8 maj Syster
11 maj Mormor
12 maj Faster
15 maj Styvpappa
17 maj Bror
 
Typ kan dom inte klumpa ihop sig lite mer? Jaja, det är som gott med tårta och Grattis till er alla, speciellt till Ada då det faktiskt är hennes födelsedag idag. 
 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Sluta som du börjar

Lovet slutade som det började, nämligen tittande på fotbollsmatch på arenan, det kommer snart bli som ett av mina hem. Har i alla fall haft ett äckligt bra lov, helt klart ett utav det bättre - jag älskar påsklov - och jag kan inte påstå att jag vill tillbaka till skolan imorgon, men man kan inte leka sig igenom hela livet. Det blev ingen svenska gjord på lovet heller, men jag hinner, jag hinner allt, jag hinner livet. 
 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



My mistakes are stacked a mile high

Det är jag som inte är bra. Jag gillar dig. 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Första dagen efter sista sportlovet

Bilden är på min fina vän och dagensfödelsedagsbarnet Anna, för ungefär 2 och ett halvt år sen.
Så sjukt att vi redan kännt varandra så länge. GRATTIS PÅ DIN DAG! 
Då var man tillbaka på skolan igen efter ett skönt sportlov - se Amanda, det är inte så farligt att vara ledig. Dagen har varit som en bergochdalbana, med så mycket positivt och negativ information som det får plats på en dag, men troligtvis har det mesta löst sig eftersom vi har världens bästa mentor. Men vem vet hur det kommer se ut en vecka framåt. Kvällen spenderades i Annas lägenhet med ett gäng tjejer och firade hennes 19års dag med tårta. Vi blir så gamla så fort. Kommer fortfarande ihåg första gången vi träffades, 2 och ett halvt år sen nu, tiden går så fort. 
Lämna en Kommentar (0) | Tillbaka till toppen



Leendet finns inte på mina läppar längre

Efter 10 timmars resande stod jag ute på perrongen i Östersund igen, och även om jag lovade mig på resan hem att jag inte skulle tjata om att få åka härifrån fören till sommaren så behövde jag inte ens gå ur tåget för att känna att jag vill härifrån, nu. Jag vill bort, förlåt. 

Helgen var iaf bäst nere hos kusinerna och bilder och uppdatering därifrån kommer. 
Lämna en Kommentar (1) | Tillbaka till toppen



Tidigare inlägg
RSS 2.0